Levnadsbeskrivning
Jag föddes i Uppsala år 1930 och bodde kvar där till 1955, då jag flyttade till Stockholm.
Jag gick i Uppsala Högre Allmänna Läroverket och tog studentexamen vårterminen 1948. Efter militärtjänstgöring började jag vid Läkarlinjen av Universitetet i Uppsala år 1949 och avlade Medicine licentiatexamen hösten 1954. Samma år fick jag läkarlegitimation.
Redan under några månader före legitimationen innehade jag vikariatstjänst som underläkare vid kirurgiska kliniken av Akademiska sjukhuset och jag fortsatte med att vikariera under första halvåret 1956. Då vid flera kliniker vid Lasarettet i Umeå. Jag hann också med vikariat som distriktsläkare vid Tegs distrikt i Umeå och vid Bjurholms distrikt i Västerbotten, där jag var chef för Sjukstugan med tillhörande förlossningsenhet.
När jag efter detta sökte tjänst vid Karolinska sjukhusets kvinnoklinik i Stockholm hade jag en omfattande läkarerfarenhet.
Jag fick tjänst som underläkare vid Karolinska sjukhusets kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus där jag tjänstgjorde fram till våren 1964. Då hade jag hunnit med ”randutbildning” i kirurgi och erhållit specialistkompetens i allmän kirurgi och obstetrik och gynekologi. Sedermera också specialistkompetens i gynekologisk onkologi.
Min forskningsaktivitet inledde jag vid kvinnokliniken. Den kom att handla om den glatta muskulaturens fysiologi och funktion, ett ämnesområde som jag bearbetade även under den senare tiden i Umeå, då tillsammans med handledning av doktorander.
Under åren 1964--1969 innehade jag ett forsknings-stipendium från WHO i samarbete med National Institute of Medicine i Bethesda. Jag arbetade i en forskningsgrupp vid Columbia University i New York. Forskningen omfattade den feto-placentära enhetens fysiologi och funktion. Vi gjorde under de åren banbrytande framsteg i kunskapen om moderkakans roll, både som en barriär mellan moderns och fostrets cirkulation och som en förmedlare av nödvändiga substanser för fostrets utveckling. Forskningsresultat som omedelbart blev läroboksinnehåll världen över.
Vår forskningsgrupp lanserade också en metod för utbytestransfusion hos fostret ”in utero” hos kvinnor med Rhesus-immunisering och hotande fosterdöd. Forskningsresultat som blev löpsedels-stoff i Sverige och ledde till att vår forskningsgrupp blev nedringd av gynekologer, barnläkare och journalister under några veckor. Metoden överlevde emellertid inte. Dels fordrade den en stor kirurgisk skicklighet och dels kom ungefär samtidigt lanseringen av ett vaccin mot immuniseringen.
