Forskaren
Jag hade tidigt klart för mig att jag skulle sträva efter den bästa position, som jag visste om inom medicinen - en professur. Och för att nå dit skulle krävas forskning.
När jag bestämde mig för att specialisera mig inom området obstetrik och gynekologi fordrades det minst ett års tjänstgöring på en kirurgisk klinik för att bli överläkare på en gynekolog-klinik. Min första chef på Karolinska sjukhusets kvinnoklinik belägen på Sabbatsbergs sjukhus var Per Wetterdahl. Redan efter några månaders tjänstgöring hos honom ordnade han med att jag kunde fullgöra denna "randutbildning" i kirurgi hos professor Clarence Crafford på samma sjukhus - Sabbatsberg. Där blev jag involverad i det enorma forskningdprojekt, som ledde fram till världens första extra-corporeala hjärt-lungmaskin. Det var upplevelsen av detta som gjorde att min egen forskning hela tiden kom att ligga på gränsen mellan medicin och fysik och teknik.
Det nära avståndet mella kirurgen och kvinnokliniken på Sabbatsbergs sjukhus var idealisk. Jag kunde lätt förflytta mig mellan klinikerna. jag fick ha kvar ett tjänsterum på kvinnokliniken under hela "kirurgperioden" som kom att bli mer än 3 år och leda till specialist-kompetens inom "allmän kirurgi". Och jag fick påbörja mitt forskningsarbete i samråd med Axel Ingelman-Sundberg, som efterträdde Per Wetterdahl, och Finn Sandberg, sveriges förste professor i farmakognosi och Erik Odeblad, sedermera professor i medicinsk fysik i Umeå.
Mitt forskningsarbete började alltså vid Kvinnokliniken, Sabbatsbergs sjukhus. I samråd med Axel Ingelman-Sundberg och Finn Sandberg beslöt jag mig för att studera den glatta muskulaturens fysiologi och funktion. Det låg naturligtvis närmast till hands att välja livmodermuskulaturen som representant för glatt (icke viljestyrd) muskulatur. Tillsammans med Erik Odeblad tillverkade jag delar av den apparatur, som behövdes. Till att börja med studerade jag flödet av vätska i livmoderhalsen och utvecklade för detta en flödesmätare som kunde appliceras i livmoderhalsen. Centaralt i flödesmätaren placerades en värmetråd och på lämpliga avstånd från denna placerades termistorer i båda riktningarna. Detta möjliggjorde att mäta såväl utflöde som inflöde ur/till livmodern. Utflödet under menstruations-cykelns olika faser kunde beräknas med stor noggrannhet, Inflödet till livmoderkroppen genom cervix under orgasm kunde också fastställas.
Senare konstruerade jag tillsammans med Erik Odeblad en apparatur för "hysterometri" med vilken muskulaturens svar på standardiserad tänjning kunde bestämmas såväl hos icke gravida som hos gravida kvinnor. Med denna apparatur kunde jag fastställa effekten på muskulaturen av olika farmakologiska substanser, framför allt hos de vid den tiden så intressanta prostaglandinerna. Jag kunde sålunda bestämma skillnaden
i effekt (bestämma effekten i relativa termer) av avslappnande såväl som kontraktions-stärkande substanser.
