Läkaren sid 5
Det gick ett par tre år. Med mycket rutinarbete som läkare. Men ännu mycket mer som forskare och lärare. Läs om detta under menyerna Forskaren och Akademikern.
1975 fick jag professuren i Obstetrik och Gynekologi vid Umeå universitet. Professuren var kombinerad med tjänst som klinikchef vid Kvinnokliniken av Universitetssjukhuset - som samtidigt var Regionsjukhus för norra Sverige.
Det var märkligt att återse sjukhuset. Och dess fina kvinnoklinik med två avdelnigar för gynekologiska patienter och en vårdavdelning för obstetriska patienter. Samt en välfungerande förlossningsavdelning, där nästan tre tusen barn årligen såg dagens ljus. Och en mottagningsavdelning med 4 undersökningsrum. Det var litet annorlunda än när jag var med om att bilda kvinnokliniken år 1954 - 21 år tidigare.
Jag fick ett stort och luftigt tjänsterum med soffa och fåtöljer för besökade. Ett brevidliggande rum med bokhyllor och ett eget toalettrum. Betydligt enklare än vad Ingelman-Sundberg hade vid Sabbatsbergs sjukhus.
Förutom att vara klinikchef vid kvinnokliniken blev jag också vald till chef för operationsavdelningen med 5 operationsrum. Den avdelningen delades med den gynekolog-onkologiska kliniken, där Olle Kjellgren var chef.
Gå till Läkaren sid 1Läkarrollen i Umeå var tu-delad. Dels förväntades jag ha mottagning (se och undersöka patienter på mottagningsavdelningen) och dels skulle jag bedriva kirurgi vid operationsavdelningen.
Till att börja med hade jag mottagning 2 dagar och operativ verksamhet 3 dagar i veckan. Senare blev det 1 respektive 4.
Min företrädare hade inte varit kirurgiskt orienterad - det låg därför en lång väntelista med kirurgi-krävande patienter och väntade på mig. Mina första två år ägnade jag åt att operera urin-inkontinens med bäckenbottenplastik, en teknik som inte hade vait känd i Umeå. Patienterna med gynekologisk cancer sköttes vid den onkologiska kliniken -- kvar vid kvinnokliniken var den vanliga blandningen av kirurgiska diagnoser. Hysterectomier dominerade -- men jag opererade också endometrios-patienter och patienter med polycystisk ovarialsjukdom. Extrauterina graviditeter var inte sällsynta och naturligtvis utförde jag många kejsarsnitt, såväl planerade som akuta. Kejsarsnittsfrekvensen var cirka 12%.
Som chef och ansvarig for förlossningsavdelnigen utnämnde jag min medarbetare Dan-Erik Wiklund. Men jag tog aktiv del i den förebyggande förlossningsvården genom att resa till mödravårdsmottagningar i Vilhelmina och i Dorotea en heldag per månad.
Under en period av min Umeåtid drev jag en "privat" gynekologmottagning vid Östermalms torg i Stockholm. Under en senare period drev jag en mottagning i Frimurarlogens hus vid Kungsgatan i Umeå.
