Forskaren sid 6
Det tog inte många dagar att packa upp och komma något så när i ordning. Samtal med Axel Ingelman-Sundberg väntade. Vi blev överens om att jag borde fullborda min radiologiska utbildning först, och sedan komma tillbaka till kvinnokliniken.
Jag började sålunda arbeta hos Hans-Ludwig Kottmeier vid Radiumhemmets gynekologiska avdelning. Arbetet tillsammans med Hans-Ludwig passade mig utmärkt. Jag trivdes som aldrig förr. Jag kände mig hemma!
Radiumhemmet hade ett stort upptagningsområde. Läkarverksamheten bestod i att diagnosticera och behandla collumcancer och corpuscancer, vilka remitterades till Radiumhemmet från "Norra Sverige". Samarbetet med Hans-Ludwig Kottmeier var utomordentligt givande. Hans-Ludwig var en ovanligt vidsynt person med ett stort kontaktnät över hela världen. Dessutom var han helt otroligt uppskattad internationellt.
Hans-Ludwig skaffade mig möjlighet att finslipa den kirurgiska färdigheten hos sin gode vän professor Howard Ulfelder vid Massachusetts General Hospital i Boston, vars klinik var klassad världsetta när det gäller gynekologisk-onkologisk behandling. Han skaffade mig också möjlihet att utöva kirurgi hos professor Franc Novak med sitt fantastiska kirurgiska team i Ljublana, dåvarande Jugoslavien.
Behandlingen av corpuscancer var i USA så gott som uteslutande kirurgisk. Men vid Radiumhemmet så gott som uteslutande radiologisk. Sverige hade vid den tiden mer radium per invånar-kvinna än något annat land. Detta berodde på Radiumhemmets goda kontakter med Marie Curie i Paris.
Ett av mina forsknings-fält vid Radiumhemmet blev därför att jämföra överlevnad efter kirurgisk respektive radiologisk behandling av corpuscancer stadium 1. Den forskningen resulterade i flera artiklar och en mer omfångsrik skrift (lärobok) om diagnostik och behandling av sjukdomen.
Den radiologiska behandlingen av collumcancer skedde med en kombination av inlägg av Radium-223 i livmoderhalsen och efterföljande extern strålbehandling med s.k. cobolt-kanon. Denna kombinations-behandling ledde till fistel-bildning mellan urinblåsan och slidan i ca 12% av fallen. Jag fick Kottmeiers (och även den etiska kommitténs) tllstånd att mäta stråldoserna i bäckenvävnaden som ett resultat av radium-inlägget för sig och den externa strålbehandlingen för sig. Detta skedde med placering av ett flertal små dosimetrar i bäckenets stora vener, dosimetrarna var placerade i katetrar som fördes upp i venerna från incisioner i ljumskarna.
